Nu är jag rädd för allt känns det som. Ja först har man ju denna röntgen av huvudet som ska göras på torsdag. Vad kommer de finna och kommer de finna något? Jag kan inte sluta tänka på allt elände som det det kan ställa till med om de skulle finna något där inne. Jag tror mest det är rutin och de misstänker egentligen inget men hur det än är, så är ju inte huvudet eller händer som de ska vara. Händerna blir stela och värker, fumlig och det kliar i dem. 
Huvudet är lite lättare nu för tiden faktiskt men jag tror stressen blivit lite bättre. Nu får jag nästan panik för att skolan kommer ta slut för sommaren. Vill ju fortsätta men dags att jobba lite. Ingen semester här inte i sommar, men lite kul ska jag nog hitta på. 

Jag är även rädd för mig själv just nu. Jag har förändrats så. Vet inte vad som händer, men efter jag fyllt 30 har nya sidor, luster och drömmar kommit fram. Rädslan och samtidigt hungern efter att få ge mig ut på äventyr finns där. Hur kan man bli sådan? Min mål för 5 år sen som jag hade då, dom finns inte idag alls. Det skrämmer mig och jag blir deppad för jag inte förblir den jag är. Men ingen är väl sig lik sen dem var barn. 

I helgen blir det tjejmässa och lite kalas. Det ska bli kul med tjejmässan då jag älskar att strosa runt och bara kika. Hoppas även få göra en liten sak men säger inget om det. För säger jag inget så blir jag inte besviken om min plan inte går igenom alls. Ska dock jobba natten till lördagen så får se hur det går. Men måste hålla mig pigg till kvällen för då är det ju Mello och bara så ni vet, det har slagit runt helt i huvudet på mig. Jag har fullkomligt explodera i känslor för Sanna Nielsen. Har aldrig haft något emot henne men när jag nu lyssnat på hennes låtar så betyder dem något helt annat för mig än förr. De har kärlek, något vackert och sorg i sina texter som får mig att smälta. Så jag hejjar absolut på hennes "Undo" på lördag får jag säga. 

Love U all my little bats ( läsare )