Jag är glad jag har fått en sådan bra läkare nu som verkligen bry sig om mig och vill jag ska må bra. Det tråkiga är att jag åter igen måste gå igenom något som jag hatade som liten. När jag va 16 hade jag huvudvärk. Ofta kan jag tillägga. Läkaren ville då kolla om det inte var så att något tryckte på i hjärnan. Så fick röntga huvudet. Minns så väl skräcken innan. Mamma var med mig då och höll min hand. Hon var också orolig. Tänk om de hittade nått?
Nu vill de ha in mig igen. För mitt tryck över huvudet och mina händer. Min Dr hade konsulterat tillsammans med sin kollegor och de ville jag skulle kolla av. Jag kan säga med säkerhet att till 90% kommer de inte hitta något som trycker på. Men 10% känner sorg och orolighet. När jag fick samtalet igår om tid började jag helt plötsligt tänka på Amanda. Hur hon kommer klara skolan. Vara som ungdom. Bli som vuxen. Jag vill uppleva det där... Det är bara en rutinkoll säger alla och det hoppas jag att jag inser snart. Men de där 10% vill inte ge sig.
Ska bli skönt att komma iväg själv och tänka på något annat. Min natt i Stockholm tycker många är märkligt att åka själv. Jag säger, tyck det då. Min familj behöver vila lite från mina humörer och de behöver sakna mig lite. Och jag dem. Detta är första ggr jag åker själv. Ingen familj och ingen Lina. Jag och jag. Få sova, shoppa, kika företag, äta ute och köpa med massor gott och omringa mig med massor av kuddar till kvällen..
Ge mig tid att smälta allt runt mig nu...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är jag rädd för allt känns det som. Ja först har man ju denna röntgen av huvudet som ska göras på torsdag. Vad kommer de finna och kommer de finna något? Jag kan inte sluta tänka på allt elände som det det kan ställa till med om de skulle finna nå...

Jag vet inte vad som vakar över mig ibland men idag tror jag att någon hjälpte mig på vägen till Blg. Jag kom i 80 och hade kört förbi en lastbil. Var oki vägar, lite slask här och där. Men inte så man skulle snurra men jo visst fan fick jag snurr på...

Drastisk rubrik, men kan ärligt säga jag vart rädd igår kväll när jag la mig. Hade lagt mig, helt nöjd och tänkte, gud vad skönt att få sova. Då högg det till. En känsla jag aldrig känt i hela mitt liv. Rakt i bröstet så högg det till så det gjorde o...

Ja men att varva ner det var inte så lätt som jag trodde att det skulle bli. Att ta bort klockan från nattduksbordet måste vara en av de bästa sakerna jag har gjort dock. Jag kolla inte alls längre vad klockan är och jag kan slappna av på ett helt an...

Jag är inte ute efter ditt medlidande och jag förmodar att man egentligen skulle hålla käften om hur ens liv är. Men om jag kan varna någon annan eller iallafall få folk att se att allt är inte en dans på rosor, så är jag nöjd.    Jag var så säke...