Ha du fått hjälp? Haha seriöst? 
Tror ni på piller? Det gör inte jag. Är helt emot att piller ska få mig att må bättre. Jag är glad om dessa lyckopiller kan hjälpa andra men jag vill inte ha dem. Jag är en extremt känslomänniska. Många som fått uppleva mina dåliga sidor. Jag blir sur och kort och reagerar på allt. Kan fräsa åt vad som. Egentligen så skulle jag velat isolerat mig dagar som blir som denna för det slutar alltid med att jag säger nått jag inte menar el att folk kolla snett på mig. Men vad ska man säga? Ursäkta men mitt psyke är inte vad d ska vara så förlåt om jag reagerar lite för starkt. Haha folk skulle ju slänga in en på psyk och slänga nyckeln. Fy kan verkligen vara en bitch dom här dagarna. Tack gode gud så just denna svacka så ha gubben klara sig och egentligen Manda med. Jag gräver ner mina tankar i annat istället. Där jag egentligen inte borde vara å gräva men just nu så är jag där. Undra om man gräver för djupt, kommer man ner till helvetet då? Haha seriöst ibland undra jag om där finns en tron som väntar på mig :P Nej jag vet, dramaqueen. Men måste man vara så jäkla bra och perfekt hela tiden? I dont care I love it säger jag ;) 

Varför har folk så svårt att säga som det är med hur man tycker om folk? Jag menar om jag nu inte är intresserad av att umgås med en vän för vi kanske växt ifrån varandra kan man då inte vara ärlig och säga det då? Jag hatar att missledas av känslor som är helt fel faktiskt. Jag begär bara att folk säger som det är. Även om man hittat någon annan att umgås med som man har mer intresse med, det är helt oki men snälla säg som det är. Det finns inget värre än tystnad när man försöker kommunicera. Jag kan liksom lägga min energi på annat då. En vän till mig sa att det värsta hen visste det var när folk bara kapade kontakten. Och jag kan hålla med om det också. Lina och jag behöver inte höras på flera dagar men jag vet att när jag väl skicka mess svara hon alltid hur dum el ointressant ämnet än är. Om jag så bara skicka en fundering. Ja jag vet inte jag kanske begär för mycket tillbaka ibland, vad vet jag men jag anser att man ska ställa höga krav på sig själv och sin omgivning. Men det är jag det...

Som en skrivare som jag är så är det skönt med ett tomt ark som stirra på en bara sådär och väntas på att fyllas med ord eller minnen, kanske fantasier el vad som. Massa bilder förvilla mina tankar i skrivandet. Man ska bara sitta här och få utlopp för vad man vill skriva om faktiskt :)

Vad sägs som bröst idag :P Haha.. Nej seriöst jag vet att folk alltid skriver när dom tappa vikt att även brösten tappar en del. Jag trodde inte riktigt jag skulle göra det då jag ändå ha en ganska stor byst. Men tjo du. Provade min bikini igår. Va fan 1/4 va ju tom i den. Dom ha krympt. Och även mina BH:ar börjas kännas stora i kuporna. Och ni ska veta att en rejäl BH i större strl kostar lite. Ialla fall runt 400-500 kr. Så ska man ha ny bikini med! Nej det här med att tappa vikt ha många fördelar men här kom en nackdel. Känns som man tappa lite av sig själv. Jag är nu nere 72,5 kg och det känns bra, nu är bara frågan vart jag ska sätta mitt stopp. Vill jag ner till 70 irl 65? Jag vet faktiskt inte. Jag är för kurvor men känsn bra i kroppen när man får känna sig lite lättare. Tänk att jag gått ner 10 kg nu. Oki det är ett par år men ändå. Jag har hittat en livsstil som passa mig med mat också =)

Lite ord nu som jag vill skriva av mig av;

Det bränns i min kropp när jag vet att jag inte får träffa dig
Att längta efter någon som dig känns fel
Jag vet att jag inte kan lita på dig alls men ändå dras jag till dig
Det är som att du sakta sakta nästlar in dig i mina tankar utan jag ens märker det ibland
Vi kommer aldrig få en chans du och jag, jag vill inte ens
Men ändå så har du liksom knutit dig runt min själ, kan inte skaka av dig 
Du är kall och jag varm så olika så lika
Jag vet du är sänd som en synd som en budbärare stämplad av den onde
Mörkret som tar ljuset, som gör hela världen farlig
Vi beter oss som galna och dricker blod av synd
Det är så fel men ändå så faller vi människor för synden, vi är svaga

Det är lite så jag upplever facebook sista tiden. För all del får folk vara lyckaliga men wtf. Är verkligen alla så jävla lyckliga och duktiga och rika och perfekta som dom verkar i mellan åt? Jag förstår att folk som är deppade bli lätt ännu mer olyckliga efter att se status efter status om hur perfekta alla är och har det. Jag vart faktiskt riktigt less igår när jag vaknade och kollade facebook och man bara såg en massa leende människor som såg helt galna ut och spred sitt budskap som om dom bodde i ett "Happy land on drugs". Nej jag pallar inte bara sånt här. Man bli ju nästan å se ner på sig själv och undra vad man åstadkommit egentligen i livet. Men jag vet det är bara tillfälligt jag känner såhär men seriöst så måste jag faktiskt ändå få säga att det är helt jävla konstig värld vi lever i ibland.

Happy happy land
I love my family like crazy and we never figth 
I love my husband and I never cheat and I always tell him I love him
I never yell at my kids and hug them a lot
I earn a lot of money to spend on one glas wine when the evning comes

My job is fantastic and I always get a long whit my frieands 
Yeah U wish, the truth is
I love my family but I yell at lot on them when Im mad
I love my husband but Im not blind, and other men are sexy to
I love my kids but come on, they are like little monsters sometimes and I would like to sell them
No I do not earn a lot of money and I drink wine becuse I want to forget about it
My job is a pain in the as but no job no money and my frieands are there to love and sometimes we figth
This is life and the truth and no fuckin la la land like whit pink clouds and happy people on drugs

Det känns lite hårt när jag inte kan prata eller ringa

Jag vet vi inte alltid dra jämnt

Det slår hårt mot mig i hjärtat när jag inte kan ventilera saker med dig

Du har alltid varit min bästa vän

Men ibland så blir det bara så att vi ser saker på olika håll

Ett skepp i fjärran med vita flaggor

En röksignal om fred i lägret

Trumman slår och vi möts

Allt glöms allt förlåtet

Eller?

Tänkte skriva en liten historia idag som jag känner för.

"Nej jag har inte dom känslorna för dig."
Jag stirrade på honom och kände mig hemsk. Jag hade nog sjunkit ner under en sten och gömt mig om jag hade kunnat. Han hade slagit undan benen på mig och jag förstod att jag stod där framför honom nu och hade gjort bort mig helt. Han såg på mig med ögon som sa: men lilla vän, du är en bra vän, även ett bra ligg men jag skulle aldrig få några starkare känslor för dig.
Jag vred ner blicken och jag kände tårarna komma. Dom brann i ögonvrån. Nej jag ville inte visa han hur patetisk jag var. Han lyfte upp min haka och torkade bort tårarna. Jag slet mig bort från han och gick bort. Jag ville inte se han och jag ville inte att han skulle se mig gråta. Nog för jag var den som kunde visa känslor men inte när jag själv förnedras.

Han sa till mig, kan vi inte lämna allt och bara skapa en framtid du och jag. Hans ord brände nästan hål i mina ögon. Mitt hjärtat hoppade 99 skutt på en sekund. Hur vågade han ens skriva dom orden till mig? Jag hade allt nu och han hade inget. Han ville rasera min känslomässiga värld nu med dom orden. Tårarna rann. Jag älskade det jag hade byggt upp men någonstans viste jag att han väckte nått i mig som jag inte känt på länge. Det va orättvist men jag vet att någon hade sagt till mig en gång, att livet är inte rättvist. Jag vet det. Men det han gjorde va grymt. Sakta började jag skriva ner mina ord till han. 
"Jag vill......

Jag ha varit kass på att blogga men mitt privatliv ha liksom känts just det privat. Jag gillade inte tanken att hänga ut mig själv längre. Sen att man jämnt ska jämföra bloggar med varandra. Det är som att man druknar i alla bloggar som finns. Jag orkar faktiskt inte läsa dem om jag ska vara ärlig.  Jag kräver inte att någon ska läsa min heller. Jag kommer inte hänga ut mig personligen på bloggen som jag gjort förr. Jag tror den kommer användas helt enkelt för att skriva ner ord som jag behöver skriva ner. Jag har ha så mycket känslor i mig som jag behöver få utlopp för ibland. Som många vet skriver jag dagbok men jag skriver min sanning där i men inte mina texter som jag vill få ut ibland. Idag tänker jag på en omöjlig vänskap och orden kommer att handla om det.


Någon så olik mig men ändå så berör du ställen som ingen annan gjort
Du når in i mig som ingen annan gjort förr

Jag vet det är förbjudet att gå in på din mark och kalla dig vän
Du känner en enkel känsla för mig medan min känsla komplicera allt
Jag är nått du ha i överflöd av och säkert många bättre
Du är nått jag inte ha överflöd av och knappt någon bättre

När du berör mig känner jag värme, bara värme
Jag vill att du håller om mig och tala om för mig att vi för alltid kommer vara där för varandra
Tänk att någon skickade mig en gåva, en gåva så vacker men nyckful
Du ler du tar du lämnar, bye bye and goodbye
Förvirrad av din vändning sitter jag här nu med ett hål i hjärtat
Du berörde mig på så många plan, våningar jag inte ens viste jag hade

Så skör är själen vi har, känslor i överflöd
Alla kan inte glömma och gå vidare och låtsas
Jag minns dem alla, ansikterna som passaerat mitt liv
En vän, en älskare, en partner, en jobbarkompis, en vänlig själ
Jag minns alla och kan inte glömma dem som berör mig
Du finns här i hjärtat inristad i min själ

Lev som du vill
Men säg inte ord du inte menar 
Du ler, och kramar mig för att sedan vända och lämna allt du vet om mig
Vi har funnits vi har känt vi ha pratat vi ha skrattat och även tårar ha fällts

Jag sitter ensam kvar med ett hjärta i min hand som en vän satte pilen i
Händer blodiga men det borde vara dina 
Du ha besudlat allt vår vänskap stod för och det är en blodig röra
Det enda du behöver säga för att läka mig är jag är din vän, jag finns 
Ropa bara mitt namn och jag lovar jag finns där för alltid, dom orden ska du yttra
Jag ropar för full hals men jag drömmer mig bort nu
Vi fanns vi levde vi hade vår tid tills du fyllde min plats med någon ny
Bye bye and goodbye 4 ever