Jag vägra bli besegrad. Inte ens om jag få underkänt på första tentan tänker jag ge upp och komma tillbaka som undersköterska igen. Nej jag vägra. Min kropp vill inte och mitt sinne vill inte alls...
jag älskar verkligen att gå på högskola. Läsa är intressant. Man få tackla problem på helt nya sätt. Man får tänka annorlunda och jag älskar det. Jag ha fått träffa nya människor som ha förgyllt tillvaron så mycket mer. Man få träffa intressanta lärare och andra människor från arbetslivet. Nej jag vägra vägra komma tillbaka till det jag varit.

Jag vet det är tungt för familjen där hemma. Jag får inte se Manda längre så mycket som förr. Men får dock säga att hon trivs på dagis bra även om hon är där mer. Och vi bråka mindre än förut men man värdesätter tidem så mycket mer nu när man är med henne mitt älskade hjärta <3 

Ja med E är det samma lika. Han hatar att jag e borta så mycket. han tycker inte om att jag skapat en värld utanför oss. Men samtidigt så kan jag inte bara leva för oss. Jag måste leva för mig själv också lite. En dag så är ju tanken att vi ska ha en bättre ekonomi och kunna göra mer saker också. Ja så är tanken ialla fall. 

Damn skulle ha plugga nu men mina ögon orkar bara inte. Känns som jag ha lite koll på det hela men samtidigt inte. Känns som jag förstår vad jag ska skriva men samtidigt inte. Det är svårt att förklara. Jag tänker fortfarande i fel banor tror jag helt enkelt. Svårt det där. Men nej jag ger mig inte ;)