Jag är kanske inte så bra jämnt att lyssna eller kanske kan ställa upp på allt. Men jag försöker verkligen vara snäll och försöker ställa upp för folk. Men om man inte får nått tillbaka och bara ger och ger. Jag orkar inte hur mycket som helst. Och denna berg å dalbana upp å ner beteende gör mig galen. Jag finns här, men då måste du även ställa upp för mig. Inte svika när det blir lite tufft liksom. Undra hur många ggr jag hade fått ge upp i så fall liksom. Känns så tråkigt när man äntligen öppnar sig och verkligen släpper in människor innanför dessa murar så rasera dom murarna lika fort. Jag lessnar snart och stänger ute allt från mitt innersta. Vad är det för mening att öppna nått och sen skiter dom ändå framför porten liksom? Jag blir så ledsen bara :/ Man försöker liksom, jag som ändå inte tycker om att vara social, att släppa in människor. När ska man lära sig? När man ha bränt sig x-antal ggr el ? Hur kan man vara så skör och ändå vara så kylig som jag känner mig ibland. Det går inte ihop bara. 
Synd man ska bli sviken igen men jag kan inte annat än att klippa bort dig, för du ha faktiskt innerligt svikit mig ännu en gång och dom sår du lämnar blöder extra mycket. Jag har inget att lägga om dem med och jag kan inte visa dem för någon. De finns innanför utan synlighet. Och jag måste läka dem själv, vilket jag inte orkar mer än en gång..