Drastisk rubrik, men kan ärligt säga jag vart rädd igår kväll när jag la mig. Hade lagt mig, helt nöjd och tänkte, gud vad skönt att få sova. Då högg det till. En känsla jag aldrig känt i hela mitt liv. Rakt i bröstet så högg det till så det gjorde ont i hela bröstkorgen. Min tanke var bara att nu dör jag. Jag dör här och nu. Jag var uppstressad som bara den och hjärtat slog i 120 och det högg till flera ggr. Det var inte som när man klämmer en nerv, alltså det kändes annorlunda. Det högg och sen vart bröstkorgen varm. Jag fick panik och gick upp. Erik låg nere i soffan och jag gick ner till han. Gick lite i rummet sen följde han med mig upp och la sig med mig i sängen. Jag lyssnade på hans ord men magen började göra ont och bröstkorgen knöt sig. Erik försökte lugna mig men tillslut somnade han av trötthet. Vad kunde han göra ? Inget faktiskt. Men det va bra han somnade för då började jag lyssna på hans andetag och det lugnande mig. Men jag sov bara några få timmar faktiskt den natten. Va orolig hela i sömnen. Usch vad trött jag ör på detta. Jag vill bli en normal människa nu tack. 

Tentan på fredag gör sitt att stressa upp mig nu som tusan kan jag lova. Det är säkerligen den som ligger bakom all stress nu denna veckan iallafall. Valium tack. Men lika bra att tenta av, och blir det omtenta så får jag ta det då. Jag vet att minnet är skit och historian kommer bli svår för mig. Vad jag önskade jag hade så bra minne som vissa av mina kamrater. Jag e stolt över dom att dem minns så bra, men jag vill även såga ut den där lilla hjärnan på dem och dra nytta av den :P Haha nej då skojar bara =)) Det löser sig nog på nått sätt som pappa bruka sä ;)

By the way, ingen som ha kläder i strl 122/28 el större?? Behöver samla på mig lite igen för knodd =) Hojta i så fall =))