Jag vet redan vad de andra ser. Jag stressar. Det är ett faktum men jag är så tacksam att Madde hjälpte mig avlasta lite med tjejjouren. Så ändå lite mindre. Men jag tror inte folk förstår hur mycket jag vill visa att jag kan, jag kan förstå det här med skolan. Hur viktigt det är för mig att visa att lärarna ser att jag kan och tycker det är intressant. Allt som har med skolan nu måste jag göra. Det kommer absolut först! Å nej jag vet det är inte så bra att gå in i väggen men jag hoppas det finns människor som håller i mig, bromsa mig. Eller kanske även tar emot mig. 
Nu har jag bara 1 uppgift kvar att skriva om och det är sååå skönt. Kan jag äntligen ta tag i läsningen som varit sisdåär med faktiskt. Det blir fokus nästa vecka det. Fast päronen är här men då får det bli att gubben får ta hand om dem denna ggr. 
Det värsta är, eller faktiskt det bästa också att jag tar på mig andras problem på mig också. Men jag har så svårt att bara stå där när nadra har det svårt eller vill prata. Och jag VILL vara där och lyssna. Men jag vill lösa deras problem och det kan jag inte och det frusterar mig så fruktansvärt mycket :/ Önskade så att jag hade en enkel lösning.

Ja just det ja. Min födelsedag idag. 31 år mina vänner. 31 år har jag funnits på denna värld. Det är ju inte klok. Jag känner mig inte en dag över 25. Jag tror jag stannade där och sen kom jag inte vidare. Men jag bry mig inte så mycket om ålder, seriöst faktiskt. Min åldersnojja har försvunnit. Jag lever här och nu.

Här och nu !