Jag orkar bara inte vara så här igen. Min vilja är bortblåst. Jag känner mig så otroligt svag, ensam och patetisk. Känner mig fjantig som sitter här och beklagar mig också men ibland hjälper det bara med ord. Att få skriva av mig. Jag har fråga runt om att börja träna på må bättre. Dels kan det vara skönt att få komma bort hemmifrån och vara lite själv och sen att få ut den negativa energin i kroppen. Jag hatar hur den bubblar i mig och nästan kväver mig. Jag borde känna mig glad. Men jag vet inte om det är jag som mår dåligt eller om det är biverkningarna som gör att jag mår dåligt. Men samtidigt känner jag att nått måste göras med min kropp. Om jag nu ska få en känslig kropp utanpå vill jag bygga den stark innifrån. Det låter kanske knäppt men det är så jag vill göra. Men då är frågan, kommer man verkligen åka och träna? Är det värt att betala så mycket pengar för att träna mitt i skolan och jobb och tjejjouren? Jag vet inte faktiskt... Men det som drar är att jag äntligen är nere på den vikt jag är nöjd med så det skulle ju vara kul å bygga upp kroppen faktiskt. För en gång skull har jag en bra utgångspunkt och det är jag grymt nöjd över..

Åh varför kan jag aldrig bli nöjd med mig själv? Varför ska jag alltid hitta nått jag bara inte kan acceptera och vill ändra på... 
Borde göra de klassiska övningarna. Ställa sig framför en spegel och säga: Du duger som du är!
Skittöntigt ja men ibland hjälper det. Ibland alltså.
Nu sitter jag på kvällarna och tröstäter igen. Ja jag har varit en sån som smygäter. Jag skämdes och gömde alla gosaker jag åt. När jag va yngre och bodde hemma cyklade jag till affären och gömde godis och påsar med chips så mamma inte skulle se. Jag har inte gjort det på några år nu men det är så lätt med småsaker. När karn somnar tar jag mig en liten kaka eller en liten bit av nått annat gott så han inte ser. Det blir inte där hejdlösa som förr men det blir nått liksom.. 
Ja herre gud, bara för man blivit vuxen betyder det inte att den där osäkra tonårstjejen inte vill komma fram ibland...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är jag rädd för allt känns det som. Ja först har man ju denna röntgen av huvudet som ska göras på torsdag. Vad kommer de finna och kommer de finna något? Jag kan inte sluta tänka på allt elände som det det kan ställa till med om de skulle finna nå...

Jag är glad jag har fått en sådan bra läkare nu som verkligen bry sig om mig och vill jag ska må bra. Det tråkiga är att jag åter igen måste gå igenom något som jag hatade som liten. När jag va 16 hade jag huvudvärk. Ofta kan jag tillägga. Läkaren vi...

Jag vet inte vad som vakar över mig ibland men idag tror jag att någon hjälpte mig på vägen till Blg. Jag kom i 80 och hade kört förbi en lastbil. Var oki vägar, lite slask här och där. Men inte så man skulle snurra men jo visst fan fick jag snurr på...

Drastisk rubrik, men kan ärligt säga jag vart rädd igår kväll när jag la mig. Hade lagt mig, helt nöjd och tänkte, gud vad skönt att få sova. Då högg det till. En känsla jag aldrig känt i hela mitt liv. Rakt i bröstet så högg det till så det gjorde o...

Ja men att varva ner det var inte så lätt som jag trodde att det skulle bli. Att ta bort klockan från nattduksbordet måste vara en av de bästa sakerna jag har gjort dock. Jag kolla inte alls längre vad klockan är och jag kan slappna av på ett helt an...