Jag ha då aldrig varit med om en sån här dag med Manda. Jag är helt slut i kropp och själ. Dagen började med att hon vart skit sur så fort hon öppnade ögonen. Sparkade på våran dörr och vråla rakt ut och sa hon hatade oss mm mm. Det va hemskt. Försökte lugna henne och sitta med henne och berätta en historia men men hon vart arg igen. Det bara bubblade i henne. Senare på dagen sa hon att hon ville slå sig själv för hon var så arg. Sen började hon ta sönder sin tandborste för jag hade köpt fel färg. Jag fick nog då och skickade upp henne på rummet. Hon skrek åt mig och då släppte allt för mig. Jag rusade fram till henne och spände ögonen i henne. Jag höjde rösten och sa NU ÄR DET NOG !!! Då var det som om något fick henne att komma tillbaka. Det va som hon va så fast i den där ilska att hon inte kom ur den. Men sen ha det gnällts och gråtits hela dagen. Jag tror den här perioden med 4 års trots är verkligen jobbig för henne. Men jag älskar den flickan så och det är jobbigt att se henne så här. Mammas lilla tjej.