Patetsikt att sitta här å tycka synd om sig själv. Jag vet det. Min hjärna funkar inte alls nu. Ha varit så jävla duktig att sköta maten nu i månader. Alltså månader ha gått utan choklad. Nej det ha jag inte gått tillbaka till men socker. Jag ha börja äta igen på kvällarna. Fan också. Jag måste börja röra på mig igen men nog fan sitter jag här och lata mig. Ursäkter som vanligt. Jag e så less på att vara där jag är i mitt jobb samtidigt som jag älskar att göra det jag gör ändå på nått sätt. Men jag trodde verkligen jag skulle hitta mitt mål med livet när jag hade fyllt 30. Jag ha inte ens körkort än liksom... Hur kan man hamnat där vid denna velighet. För bara 10 år sen viste jag vad jag ville. Jag ville skaffa mig en karriär. Hitta mig ett stabilt liv med en man och barn. Jag ville ha ett bra jobb och göra nått för samhället. 2 stora saker ha jag väl verkligen lyckats med. Det är att jag funnit kärlek. Jag älskar min man så innerligt och att jag är här hos han 10 år senare utan att ens känna det är 10 som gått känns enormt för mig. Och det andra är min dotter. Att jag lyckats få en sån underbart söt liten tjej som är min och bara min ( oki Erik får en bit han med ) känns enormt det också. Men sen stanna det. Någon och kanske med all rätt tyckte det räckte. Jag kan inte få fler barn. Jag lyckas inte komma vidare just nu med varken nytt jobb el plugg. Jag får ingen heltid. Jag är inte bra på nått specefikt så jag kan lyckas med nått på det sättet. Körkortet är jag enorm rädd för.
Jag ha inte sett mig som en svag människa förr. Va enormt stark och viste alltid vad jag ville ha som yngre. Nu är det som jag tappat mig helt på vägen efter jag blev fru och och mamma. Lite vilsen liksom. Hur hittar man tillbaka igen egentligen.. Hur får man saker att hända...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är jag rädd för allt känns det som. Ja först har man ju denna röntgen av huvudet som ska göras på torsdag. Vad kommer de finna och kommer de finna något? Jag kan inte sluta tänka på allt elände som det det kan ställa till med om de skulle finna nå...

Jag är glad jag har fått en sådan bra läkare nu som verkligen bry sig om mig och vill jag ska må bra. Det tråkiga är att jag åter igen måste gå igenom något som jag hatade som liten. När jag va 16 hade jag huvudvärk. Ofta kan jag tillägga. Läkaren vi...

Jag vet inte vad som vakar över mig ibland men idag tror jag att någon hjälpte mig på vägen till Blg. Jag kom i 80 och hade kört förbi en lastbil. Var oki vägar, lite slask här och där. Men inte så man skulle snurra men jo visst fan fick jag snurr på...

Drastisk rubrik, men kan ärligt säga jag vart rädd igår kväll när jag la mig. Hade lagt mig, helt nöjd och tänkte, gud vad skönt att få sova. Då högg det till. En känsla jag aldrig känt i hela mitt liv. Rakt i bröstet så högg det till så det gjorde o...

Ja men att varva ner det var inte så lätt som jag trodde att det skulle bli. Att ta bort klockan från nattduksbordet måste vara en av de bästa sakerna jag har gjort dock. Jag kolla inte alls längre vad klockan är och jag kan slappna av på ett helt an...