patsybatsy

Alla inlägg under januari 2014

Av Patsy - 13 januari 2014 13:58

Skulle lämna prover idag. Jo tjenare. Komme rin och sätter mig redo för nålen. Släpat upp en halvsjuk Manda också dit för jag ansåg att dessa prover var jätte viktiga att lämna. Men när jag väl kommer dit till den förbannade VC så säger dom att Dr ville ha en morgontid med mig på fastande mage och samtal INNAN proverna. WTF?? Va fan spelar det för roll att man lämnar prover först då? Jösses amalia. Nej så det blev inge prover lämnade och ny tid om 2 veckor trots att hon vet hur dåligt jag mår =( Jävla skit läkare rent ut sagt. Så kul, nu kommer man gå med denna depp och dimma och värk i 2 veckor till. Men vad gör 2 veckor till när man man redan måt skit så länge.. Jo en hel del. Men ska fan inte låta skiten knäcka mig alls..  

 



Denna veckan ligger oron hos andra vänner. Jag tycker verkligen jag har tur som träffat så bra människor men jag har glömt vad man bry sig om människor när man kommer dem nära. Men det är värt oron, det är värt att man bry sig om människor. För omtanken man får tillbaka får en att le och må bra =)

Av Patsy - 12 januari 2014 10:15

Vilken jävla helg det varit. Ja den är inte över än förvisso så kanske den bli bättre men det tror jag knappt. Men har skrivit färdigt mitt arbete nu iallafall för psykologikursen men sen om det är bra nog det vet jag inte. Har lite rättning kvar av den annars tror jag den får duga som den är. Ska försöka övertala lite folk att läsa den bara nu också ;) Lina fick den för att rätta i word. Jag och mina stavfel. Tjiho liksom. 

Lilltjejen har blivit sjuk också. Öronen och förmodligen har hon en urinvägsinfektion för hon springer på toan hela tiden och kissar. Men det svider inget dock. Nu börjar hon bli orolig för sitt kalas också. Nästa helg ska vi ha maskerad party för hennes kompisar. Hon slutar ju på dagis sen efter sommaren så hon ville fira rejält. 

Blivit dags att sätta i långt hår nu igen också. Yepp. Kunde inte hålla mig längre då min frisyr är crap just nu. Det var skitläckert att raka underhåret när det va just rakat. Men när det växer ut.. Inte så snyggt längre. Lika bra att sätta in löshår så får jag se om jag till sommaren vågar klippa mig så håret blir att växa ut snyggt och inte som det ser ut nu. No way. 
Känner mig riktigt crap nu vad gäller utseende. Vet inte vad det är men får inte till DET liksom. Vare sig med smink eller hår. Hm kanske ska gå tillbaka lite till mina gamla rötter. Mer goth mer mörkt :P Kan jag bli mer mörk förresten ? :P Haha.. Har börjat fundera på träna men varje gång jag gör det hittar jag en ursäkt för att inte göra det så det betyder väl helt enkelt att jag inte är redo för det. Väntar nog till våren när temp mätaren visar lite trevligare grader så kan man börja gå ut igen eller iallafall inte frysa ihjäl på morgonen när man gå ner till källaren :P 

Av Patsy - 9 januari 2014 17:39

Har bokat tid nu hos Penny igen för att sätta i långt hår. Yes dyrt och jävligt onödigt men är det nått som boosta mig så är det just detta faktiskt =) Blir svart igen men kommer ha underhåret i rosa. Tror det kommer bli skitläckert. Ska dessutom sätta in 60 cm denna gången vilket är ganska långt =) Ja va fan man lever bara en ggr liksom. 
Nästa tattoo väntar också nu i slutet på månaden. Kommer också kännas bra faktiskt. Längtar. Ja jag vet folk tycker jag har nog men orka bry sig. Min kropp mina beslut. Kommer boka ny tid igen om 2 månader. Ska göra mig en liten jul tatuering som jag har funderat på länge... 

Om det inte har märkts har jag lagt ner Fb aktiviteten lite. Inget särskilt har hänt, jag har bara tappa lusten. Kan inte förklara det men det var som lite rehab tid :P haha... 

Va på ikea idag med Anton. Vi käkade mat och snackade ikapp lite det som vi missat under de veckor vi inte setts. Va riktigt trevligt. Tråkiga va att jag höll på svimma bara mitt i maten. Det vara svartnade och hela huvudet snurrade och jag mådde illa. Fick sätta mig med huvudet mellan benen och ta djupa andetag.  Va inget kul alls... 


 

Av Patsy - 8 januari 2014 20:01

Jag vet det är jävligt mycket text men även om man bara läser första delen kanske man får lite inblick om varför man är som man är ibland...



Till familj och vänner.

Mitt namn är Hashimoto!!

Vem är jag??
Jag är en autoimmun sjukdom, som angriper sköldkörteln och orsakar hypotyreos.
Jag finns hos dig HELA livet!
Jag är den primära orsaken för låg omsättning världen över!
Jag är mycket listig- jag dyker inte alltid upp i blodprover!
Andra omkring dig, kan inte SE eller HÖRA mig. Men DU, känner av mig!!
Jag kan angripa dig var som helst i kroppen och hur som helst!!
Jag kan orsaka svåra smärtor- eller om jag är på gott humör- liiite av allt på samma gång!
Kommer du ihåg när du hade energi, sprang runt och hade kul? Jag tog den energin ifrån dig
och gav dig utmattning istället. Testa att ha kul nu!!
Jag kan ta sömnen ifrån dig. Istället får du hjärndimma och koncentrations problem!
Jag kan få dig att vilja sova dygnet runt, men kan också orsaka sömnlöshet!
Jag kan ge dig rystningar och få dig att frysa eller svettas, där andra känner sig normala!
Jag kan ge dig svullna händer och/eller fötter, uppsvullet ansikte och ögonlock, eller svullnad
precis var som helst jag behagar!
Jag kan ge dig panikångest eller göra dig mycket deprimerad. Jag kan också orsaka andra psykiska problem. För du känner väl humör svängningar? Det är mitt verk! Gråt utan orsak?
Arg utan orsak? Det är jag det med!
Jag kan se till att du tappar ditt hår. Att det blir torrt och skört. Orsaka akne, torr hud. Ja det
finns inga gränser för mig!
Jag kan få dig att gå upp i vikt. Oavsett hur mycket du tränar eller duktigt du äter, kan jag
ändå få din vikt att öka!
Andra autoimmuna sjukdomar sluter gärna upp med mig, så du får ännu mer att kämpa med!
Om du har planerat något eller ser fram emot något visst, kan jag lätt ta det ifrån dig! Jag ber inte om lov!

Jag valde DIG av olika anledningar:

Du har kanske haft ett virus, varit med om en bilolycka, fått whiplash eller kanske var det dom
många år av trauma du hade. Jag trivs ju med stress! Jag ger mig gärna vidare till dina barn.
Oavsett anledning, JAG är här för att stanna!!

Jag tror du kommer be läkare om hjälp för att bli av med mig! Jag gap skrattar: TESTA!
Du behöver gå till många, många läkare innan du finner någon som överhuvudtaget lyssnar!
För du kommer få fel mediciner som: smärtstillande, sömnpiller, energipiller, depressions medicin, ångestdämpande och lite till!

Där är så många andra sätt jag kan göra dig sjuk och eländig- högt kolesterol, gall problem,
blodtrycks problem, blodsocker problem, hjärt problem – ska jag fortsätta? Allt är nog JAG!
Svårt att bli gravid? Missfall? Fött för tidigt? Nog JAG det också!
Andfåddhet? Jepp, säkerligen JAG!
Leverskador? Jepp, nog JAG!
Tänder och tandkötts problem? Jepp!
Nässelfeber och/eller kliande utslag? Ja ja men!
Listan är oändlig.....

Läkaren säger åt dig: träna, sov och ät ordentligt så försvinner JAG!! Ha ha, jag stannar!
Du kommer bli ombedd att tänka positivt. Du kommer bli stucken, pickad på och framför allt
kommer du inte bli tagen på allvar, när du försöker förklara för alla dessa läkare, hur invalidisterande JAG är och hur sjuk och utmattad du verkligen känner dig!
Efter allt kämpande kommer du bara få en hänvisning till PSYK av ”dessa förstående” läkare!

Din familj, vänner och kollegor lyssnar på dig, tills dom blir less att höra om MIG!
Du kommer få höra saker som: Men åh, du har ju bara en dålig dag! Eller Jamen, du kan inte förvänta dig göra samma saker som för 20 år sen! Det dom INTE hörde, var dig säga: för 20 DAGAR sen!
Dom kommer också säga: om du bara rör på dig lite, kommer ut och tänker på annat, mår du nog bättre!
Dom kommer inte förstå, att JAG tar den energin, som får din kropp, själ och hjärna att funger till att göra just dessa saker!
Några kommer att börja pratat bak din rygg, kalla dig Hypokondriker allt medans du känner hur du förlorar din trovärdighet. Du försöker få dom förstå. Speciellt när du är mitt i en konversation med en ”normal” person och glömmer vad du skulle säga!!
Du får höra saker som: Jaaa men det har min mormor och mår bra på medicin, medans du desperat försöker förklara att ALLA mår INTE bra av samma medicin!!

Dom förstår inte att denna sjukdom påverkar hela din kropp, från topp till tå, var endaste cell och var enda ett organ. Inte heller att var människa kräver olika behandling. För två människor är aldrig lika!

Det enda stället du kan få stöd och förståelse i ditt förhållande med MIG, är hos dom andra människorna som också lever med MIG!
För JAG är Hashimoto!!!

Av Patsy - 7 januari 2014 19:41

Då var det gjort. Nu har jag haft mitt samtal med den nya Dr och jag gjorde inte mitt bästa intryck kan jag lova. Jag var arg. Eller nej inte arg, frustrerad så inni i norden. Hon märkte nog det som jag öste på. Men iallafall kom vi överens tillslut. De ska ta nya prover. Ev höja min dos. Och kolla om jag har järnbrist pga av alla missfall jag har haft. Man kan tydligen bli så här då med. Så på måndag är det dags att lämna prover. Jippy. Men jag är van. Undra hur ärrade mina små blodkärl är egentligen. Så ett steg i rätt riktning. 


http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Blodbrist-pa-grund-av-for-lite-jarn/?ar=True

Imorgon kör vardagen igång igen för oss på riktigt igen med allt. Manda börjar på dagis igen. Hon har längtat. Är hemskt tråkigt att vara hemma med en arg mamma :P Men vi har pyssla hennes kort. Jag är inte en människa som gillar att pyssla kan jag lova. Fy fan vad trist det är. men jag gör det för henne. Så imorgon blir det att bjuda in barn. 
Skolan börjar för mig imorgon. Känns helt oki att börja igen faktiskt.. Jag gillar denna kurs vi läser nu så känns bara roligt...

Av Patsy - 6 januari 2014 18:06

Tänk att det ska ta 11 år för en att fatta allvaret i den sjukdom som finns i kroppen. Hypotyreos. Kallar den för Hypo kort och gott. Eller så säger jag underfunktion av sköldkörteln. Ja hormonellt. Underbart. Men vad gör man. Bara å leva med det. Dimman i huvudet är fruktansvärd jobbig. Jag kan inte tänka klart. Det är som att alla tankar är i en dimma. Min ork är borta. Blir trött av lilla minsta. Har värk i leder. Mest händer och benen. Mina fötter och händer somnar på nätterna nu ofta och jag vaknar av obehag. Får ingen sammanhängade sömn alls numera. Men jag är inte bitter ;) Nej men det är vad det är. Har en telefontid med läkaren imorgon så får se om man jag kanske kan få en Dr som bry sig faktiskt. Ju mer jag läser i den grupp jag har gått med i när det gäller Hypo så blir jag mer rädd av hur det sopas under mattan. Ska man verkligen behövas sopas under mattan för Dr är för okunniga? Ja vad vet jag. Men nu är det som det är och jag får helt enkelt ta en dag i taget. =)

Skolan kryper på igen. Ha slappa rejält nu dessa veckor men nu är det dags att inse allvaret faktiskt. Bli nog ett par timmar hit och dit igen. Känner mig trött redan ;) Har gjort en del men att sammanfatta som dom vill är inte min bästa sida men jag hoppas jag har lärt mig något av de gamla arbeterna.

Ovido - Quiz & Flashcards