Asså shit, hallå är det någon som sett en liten söt gullig tjej med ett underbart leende som heter Amanda. För här hemma ha någon lämnat en sur, rebellisk litet monster som bara spottar å fräser. Det kan väl inte vara min dotter va ? Jo tyvärr det bistra sanningen är just den att det är min dotter. *suck* Jag vart lite orolig om varför hon bytt humör så, och helt plötsligt satt jag där på googel och googlade om 4 åringar. Till min lättnad så fick jag läsa att det va tydligen en period nu som de går igenom. Att slå sig fria som egna indivder men samtidigt vill de gärna krypa upp hos mamma och pappa. Jag började bli orolig om det är jag som gjort ett dåligt jobb att uppfostra det lilla livet. Men jag kan andas ut och inse jag är en i mängden av så många fler mammor som undra vad som hänt med deras små änglar. Men varför är det oftast ( inte alltid ) vi mammor som ryter ifrån. Min karl han pallar ju inte för 5 öre att hon börjar skrika och grina. Så då får man agera och så är man helt plötsligt en elak mamma och pappa är alltid snäll. Nej så får det väl inte vara. Ska man behöva uppfostra sin man också liksom. Eller är det så att lilltjejen är pappas lilla sessa som inte får vara ledsen för det skär det i pappas hjärta. Ja jag tror på det sista jag. Men ibland måste man stångas med karlarna för att de ska fatta. Då får det bli så helt enkelt.

Fick hem barnkatalogen från HM idag. Blir allt att betsälla lite kläder till Manda. Dom hade en hel del så ska beställa jätte fina rosa ( givetvis ) kängor och en söt rosa mössa. Å lite annat var det också. Själv ska jag beställa kläder till hösten från Sweden rock denna gången. Hittade både jacka och toppar som jag ville ha. Åh jag älskar kläder =))