Va bra mamma att jag köpte ett spel så du kan få vara ifred lite grann....

Amanda sa så idag till mig. Jag stirrade på henne chockat och mitt hjärta sjönk ner till fötterna med en duns. Denna lilla vackra skapelse som jag skapat säger att jag ska få vara ifred så hon inte stör mig. Har jag varit så hemsk? Har jag varit så arg och aggressiv hemma? Har min egna dotter på 4 år märkt hur tom jag känt mig. Det är en skam. Jag borde fan skämmas. Här tjatar jag så förbannat att jag vill ha en knodd till och märker inte ens hur mitt egna barn lider av att inte få göra nått roligt med sin mamma. Va fan är jag för en mamma. Ja jag vet man kan må dåligt imellan åt men nu får det fan vara nog med detta jävla tycka synd om mig skiten. Hur länge ska man gå runt i ett moln och hoppas någon kan ta fram solen. Ta fram solen själv liksom. Nej jag är ingen perfekt människa. Jag gör många misstag. Många hemska och en del mindre hemska. Jag är inte världens bästa fru. Jag är inte världens bästa vän. Min kropp får lida för mina misstag som jag låter mig själv göra. Ärren finns där. Nej jag är inte världens bästa alls. Det finns många fel i denna människan men för min dotter vill jag vara världens bästa. Mitt ljus ska lysa hennes väg. Inte mörka den. Fan jag skäms. Dags att resa sig ur askan igen och ta fram min bra sida. Min sida som gjorde att Erik och jag hade ett toppen år med mycket skratt. Vi ska bli ett igen och Manda ska få de föräldrar hon förtjänar. Jag svär ta mig fan....

Ja nu är det ju så att jag fyller 30 här i höst. Ja det är den bistra sanningen men om man nu ska fylla 30 ska man göra det med en jäkla fylla tycker jag allt. Så varför inte ha fest då. Erik och jag slår ihop skiten så får vi lite kul. Meeeeen då kan jag inte åka på kryssning :/ Jag ville verkligen åka på gaykryssningen får bli en annan gång i så fall. Känns som fest hemma är vad vi behöver med goda vänner och mat och lite fylla...