Tänk vad splittrat folk kan vara. En del dom lever livet fast dom ha barn och är över 30. Jag är någonstans mittimellan känner jag. Varken vuxen el ung. Jag känner mig som 15 ibland och ibland som en gammal nucka. Men jag gillar där jag är nu. Ingen drama som det va när man va 15 och samtidigt så kan man ändå ha kul och vara mamma/fru. Jag tycker inte om människor som lämnar bort sina barn hela tiden för att festa el åka bort. Då fatta jag inte varför man skaffade barn alls. När jag gick till Manda igår för hon gnydde i sömnen stod jag länge och tittade på henne. Följde hennes huvud med min hand och klappade hennes lilla kind. Jag förstår inte hur människor som är skilda gör för att inte dö i hjärtat när dom små inte är hemma. Mitt hjärta skulle nog få en mök fläck utan min Manda hemma. Men jag förstår givetvis att folk skiljer sig imellan åt. Jag kan ju inte säga att Erik och jag kommer vara tillsammans för alltid. Jag älskar den karn men om nått händer att vi seperera så måste man får det att funka då också. Men jag skulle nog dö en bit den dagen. Men i alla fall för att utgå till det jag skrev om. Vist fan får man vara lite barnslig el larvig trots att man är 30. Här kommer en känga men jag kommer alltid ha min Brittan som idol. Spelar fan ingen roll om jag är 15 vs 30. LOVE U BRITT ;) Haha...

Ahhh utgång ikväll mina vänner... Vi ses där ute någonstans =))